och ont...
Mitt jobb är som jag har sagt tidigare världens bästa. Men.... Jag har aldrig varit så nojjig som under denna graviditet! Tror att det blir lite så, jobbar man med cancerpatienter - då tror man att man fått ngn form av cancer. osv. De patienter som kommit in med missfall har nästan gjort mig sjukt orolig. Helt säker på att det inte längre lever och växer i mig. Sen går det en dag och det känns lite bättre...
Det sista vi gjorde innan jag gick på semester var att ta hand om ett par som väntade på att få föda ut sitt döda barn. Vissa av dom lämnar en oberörd, medans andra stannar i minnet länge.
På onsdag ska vi på ett tidigt ultraljud. Jag hoppas verkligen att allt ser bra ut! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar