Alla (iaf de flesta) säger att det är sååå mysigt att vara gravid.
Är det verkligen det?? Visst är det mysigt att känna bebisen röra på sig (kanske mer tryggt än mysigt faktiskt...). Men skönt är det inte alla gånger! Och ärligt talat, är det inte lite alienvarning på att ha något I sig som rör på sig, som knölar och bökar runt....
Och oron för att något ska hända är inte ett dugg mysig. Nu har det blivit mycket bättre mot i början av graviditeten. Men om jag sa att tanken på att föda ett dött barn inte finns där ibland, då skulle jag ljuga.
Och foglossning är inte heller mysigt, det är ruskigt obekvämt.
Man är tung, och flåsig. Och benen är som stockar. Åderbråcken gör att man ser ut som en gammal tant på 86 år. Är det verkligen så mysigt?
Just nu längtar jag bara tills i februari då vi har våran bebis hos oss. Då tar nästa oro vid... Psd. Hemska tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar